idag n'r jag och philip gick upp så låg det en lapp på köksbordet. det stog: "HEJ! keiko har vart ute hela natten, så ni kan väl ropa in honom när ni vaknar /mamma". jag skrek i nån minut, men han kom inte så jag struntade i det. sekunderna efter så ringer nicke, han låter asdeppig och vill snacka med farsan. jag går ut och pratar med far min, han kommer ut från hundgården, sen går jag in och sätter mig och äter frulle igen. pappa kommer in i köket, och när jag frågar honom varför nicke lät så sur, så säger han bara
det har hänt något hemskt.
vad?
det vet du nog.
NEJ! jag fick panik. förstod verkligen inte vad som hade hänt. först trodde jag att zanne dött. zanne, eller en av nickes hundar.
katten är borta
VA. hur vet du det?
jag har sett honom
vart???

min katt. min keiko, är död. jävla honom. fyfan för honom. jag har aldrig vart så fäst vid ett djur som vid keiko. och nu finns han inte. fyfan för dig.

philip tappade sin macka, sen grät vi en halvtimme. philip är världens finaste.

resten av dagen har varit OKEJ. jag har lyckats tänka på annat. men nu på kvällen kommer allt igen. jävla katt.


<3